torsdag 22 september 2011

Dumhet eller illvilja

Det finns mycket som är anmärkningsvärt med massmediedrevet om 11-åringen som "slängdes" av tåget i Kumla.

Men något av det mest graverande är uppgiften att 22-åringen köpt en biljett till Herrljunga, och sedan fyra mil efter Herrljunga, inför uppehållet i Alingsås (och först då!), berättat för tågpersonalen att hennes syster skulle stiga av där i Alingsås men var försvunnen sedan Kumla, och att hon själv skulle till Göteborg.

SJ:s informationsavdelning, som på ett tidigt stadium bekräftade att 22-åringen hade biljett, verkar ha undanhållit en väsentlig del av sanningen. Därtill hävdar SEKO-tidningen att massmedia spridit uttalanden från de båda flickorna som var rena lögner. Fast det är kanske svårare att kritisera massmedia för just den saken. Det var inte så lätt för journalister att veta att 22-åringen i verkligheten satt omedelbart framför 11-åringen när konduktören kom för att kontrollera hennes biljett. Om någon säger att man varit på toaletten så är det inte riktigt möjligt för en journalist att granska några fakta. Och SJ-anställda hade förbjudits att berätta det var och en av dem kunde veta.

Men det är verkligen inte hedrande för Sveriges journalistkår att ingen ur den kom på att ställa enkla frågor. Istället handlade man tydligen utifrån maximen "kolla aldrig en bra story, för då kanske den spricker!"


Och spruckit har den ju gjort med besked nu. Men det ges givetvis ingen uppmärksamhet.

Som miljöengagerad är jag mer eller mindre med automatik en tågvän. Och jag är därför mycket frustrerad över olika tillkortakommanden och skandaler. Men jag frågar mig i vems intresse som dessa massmedieaktörer agerar när de bedriver kampanjjournalistik mot personalen på tågen.

De två senaste veckorna har det skett två allvarliga tillbud i Skåne, då aggressiva resenärer hotat och misshandlat konduktörer. Samtidigt odlar de organiserade gratisåkarna (planka.nu) en allt skarpare polarisering där länstrafikens personal mer och mer beskrivs som lika föraktliga som poliser.

Jag oroas!
Jag oroas både av massmedias osakliga attacker och av gratisåkarnas konfrontatoriska språkbruk. Båda drabbar personalen först.

Men i sista hand är det vi resenärer som drabbas.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar